Polisens krishantering

En händelse som är så omfattande eller allvarlig att polisen måste omprioritera sina resurser enligt särskilda rutiner utgör en s.k. särskild händelse. Det vakthavande befälet i respektive län fattar då beslut om insats till dess att polischefen är underrättad. De flesta fall av särskilda händelser hanteras av den lokala polismyndigheten. Exempel på särskilda händelser är efterforskning av försvunna personer, rymning av personer som anses farliga, våldsamma upplopp eller oroligheter i samband med manifestationer eller idrottsevenemang, större händelse med många omkomna och skadade eller fara för mångas liv eller omfattande materiell skada, sabotage eller bombhot samt terroristangrepp.

Vid en räddningsinsats har polisen bl.a. följande uppgifter:

En större polisinsats leds normalt av en polischef som har en ledningsstab. På fältet arbetar en polisinsatschef med en fältstab. Länspolismästaren är den som är ansvarig i varje polismyndighet för såväl daglig verksamhet som särskilda händelser. På nationell nivå har dock Rikspolisstyrelsen (RPS) det högsta ansvaret. Polisarbetet leds normalt av länspolismyndigheterna, även vid särskilda händelser. I vissa speciella fall kan dock RPS ta över den operativa ledningen. Det kan vara då regeringen beslutar att ge RPS bemyndigande att leda polisverksamheten. Det kan också vara en händelse som berör flera polismyndigheter. Till RPS hör organisatoriskt Rikskriminalpolisen (med Nationella insatsstyrkan), Säkerhetspolisen, Polishögskolan samt Beredskapspolisen.

Beredskapspolisen

Polisens uppgift - såväl i fred som under höjd beredskap eller ofred - är att förebygga och uppdaga brott samt att förhindra att den allmänna ordningen störs. Därutöver skall man lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp där så lämpligen kan ske. Polisen ska även bevaka och skydda samhällets vitala system för elförsörjning, telekommunikationer, information och transporter med mera så att dessa fungerar så ostört som möjligt och inte utsätts för sabotagehandlingar.

1986 byggdes den organisation upp som fick namnet Beredskapspolisen. De uppgifter som tilldelades denna "allmänna" beredskapspolis visade tydligt att dess verksamhetsområde låg inom civilförsvaret. Man skulle i huvudsak ägna sig åt upprätthållande av ordning, trafikdirigering, avspärrning och bevakning av skadeplatser med mera. De vanliga uppgifter som vilar på polisen enligt polislagen kvarstår också under höjd beredskap. Den allmänna beredskapspolisen skulle då utgöra en förstärkning till den ordinarie polisen, vilket innebar att yrkespolismännen kunde disponeras för de mer kvalificerade uppdragen.

Särskilda beredskapspolisen, som har samma verksamhetsområde som den tidigare beredskapspolisen, har idag helt ersatt denna och bär numera endast namnet Beredskapspolisen. Eftersom dagens beredskapspolis kan tas i bruk även i fredstid, vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, har utbildning och utrustning utökats. Även vid risk för sådana situationer kan beredskapspolisen sättas in. De beredskapspoliser som skrivit avtal med RPS tjänstgör då vid respektive polismyndighet, med polismans lön.

Utökad användning Från och med 1 januari 2009 har förordningen om beredskapspolisen en ny lydelse (se nedan). De nya bestämmelserna innebär att möjligheterna att använda beredskapspolisen för vissa polisuppgifter utökas och att Rikspolisstyrelsen beslutar när beredskapspolisen skall tas i anspråk. Enhetens grundläggande arbetsuppgifter är räddningstjänst och befolkningsskydd men den ska också kunna användas för vissa andra polisuppgifter, t.ex. bevakningsuppdrag. Beredskapspoliser får precis som andra poliser använda våld när det är nödvändigt. I fredstid får dock inte polisen planera att sätta in beredskapspolis i situationer där det finns en påtaglig risk för att de kan komma att använda våld mot enskilda, t.ex. vid kravaller. Sådana uppgifter ska i stället, som tidigare, utföras av ordinarie polispersonal.

Organisation

Beredskapspolisen är indelad i avdelningar, med minst en avdelning för varje länspolismyndighet (fler i storstäderna). Varje avdelning är i sin tur indelad i grupper om cirka åtta personer och under utbildningen arbetar man gruppvis. Avdelningschef och ställföreträdande avdelningschef är yrkespoliser med erfarenhet av arbetsledning och/eller utbildning som polisinsatschef. Gruppcheferna är erfarna yrkespoliser som genomgått ledarskapsutbildning. De civilpliktiga beredskapspoliserna som rekryteras ska förutom att vara ostraffade bedömas som lämpliga vid personliga intervjuer.

De individer som rekryterats blir efter genomförd grundutbildning civilpliktiga vid respektive polismyndighet. När styrkan är i tjänst har samtliga polismans befogenheter och skyldigheter. Det är alltid gruppcheferna (yrkespoliser) som har befälet och leder respektive grupp.

Förordning (2008:1097) om beredskapspolisen 

1 § Beredskapspoliser ska kallas in till polismyndigheterna under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. 

2 § Beredskapspoliser som har ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring får också kallas in till en polismyndighet vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, eller vid risk för sådana störningar. 

3 § Beredskapspoliser får delta i polisverksamhet som bedrivs med anledning av en sådan situation som avses i 1 eller 2 §. 

4 § Beredskapspolisernas grundläggande uppgift är att delta i polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd eller räddningstjänst. Beredskapspoliser får även utföra bevakningsuppgifter, tillträdesskydd och transporter. 

5 § När beredskapspoliser deltar i polisverksamhet enligt 2 § får de inte användas i situationer eller för uppgifter där det finns en påtaglig risk för att de kan komma att använda våld mot enskilda. 

6 § När en beredskapspolis deltar i polisverksamhet enligt 1 eller 2 § ska han eller hon stå under direkt ledning av en polis. 

7 § Beredskapspoliser får tillfälligt kallas in till polismyndigheterna för övning och utbildning. 

8 § Beslut om att kalla in beredskapspoliser enligt 2 och 7 §§ fattas av Rikspolisstyrelsen. 

9 § Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om poliser gäller i tillämpliga delar även beredskapspoliser. 

10 § En beredskapspolis ska bära klädsel eller kännetecken som gör det klart att personen tjänstgör som beredskapspolis. 

11 § Rikspolisstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om beredskapspolisens organisation efter att ha hört Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Rikspolisstyrelsen får också meddela föreskrifter om utbildningens utformning och genomförande efter att ha hört Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.